Jag Älskar..
Jag har tidigare skrivit att människor med vintern drar isen över sig. Nu när sommaren börjar krypa fram, kryper även människorna fram- deras is smälter. När isen smälter ökar även mina roligheter. En vanlig arbetsdag cirka kl 06.30 när jag sitter på pendeltåget, med min syster, kommer den en inte ett dugg lurig filur och sätter sig ned på ett säte, med stirrande blick frågar han rakt ut om han får låna min kära systers telefon. Han har någonting som inte stämmer. Han saknar social förmåga och har förmodligen aldrig lärt sig de "sociala reglerna" och kan inte förstå de heller. Hur som helst killen pratade som om han vore full och han betedde sig som "i rymden finns inga känslor". Låna telefonen får han efter att han fått frågan "varför?" varpå han svarade väldigt otydligt "för att det är viktigt och jag måste ringa mamma och min personal."
Vad händer sen?
Jo då händer någonting jag inte alls var beredd på (i efterhand är jag dock inte förvånad med tanke på vissa brister den mannen ägde) han vänder sig till mig och frågar högt "är du singel?". När jag svarar att jag har pojkvän påpekar han att det är synd eftersom att "du är så jävla snygg ovh jag tycker vi borde pippa!!" (han hade någon skada och det var väldigt svårt att förstå vad han sa).
Min systers man kom med tanken om att jag är en "Puckomagnet".
Kan det vara på något annat vis än så, puckomagnet?
En Fråga...
...kan det kallas otur?
- Jag tror inte det. Efter en lång funderare och åtta långa dagar av hetta börjar jag misstänka att någon ogillar mig.
Första gången på sju dagar som jag lämnade platsen jag befunnit mig på en längre tid, faller himlen över mig. Massa vatten. Någon försökte helt klart dränka mig. Även när jag försökte få i mig mat ställde någon till med problem. Jag hade planerat in i minsta detalj vad jag skulle förtära och kände det som ett ljus i mörkret att få äta just den rätten. Det visade sig att huvudingrediensen ej fanns i kylskåpet och det slutade med att jag tragiskt nog åt bröd och vatten. Inte nog med det försökte någon använda min taklampa som elpistol och kasta elektriska stötar mot mig. Någon ville helt klart släcka mig men jag hann precis undan. Puh. Det enda spår denne någon lämnade efter sig var en trasig glödlampa och ett gäng döda insekter i lampglaset. Får ta och undersöka bevismaterialet senare. Det som följde sedan var ett lugn på ett par timmar och jag misstänkte att min hatare gett upp. Jag hade fel. Denne mystiska ogillande någon lurade mig med sin frånvaro för att sedan totalt överraska mig (inte på ett bra sätt) genom att skicka en flugsvärm på mig. Antar att det var ett försök att få mig uppäten. Jag lyckades klappa undan problemet. Jag har nästan blivit dränkt och nästan svält, nästan fått en livsfarlig elstöt och nästan blivit uppäten. På grund av enorm huvudvärk misstänker jag nu att den som ogillar mig försöker ta sig in i min hjärna som en parasit och ta kontrollen. Måste vara en stor parasit. Vi får se hur det slutar.
PS Nej, jag är inte bitter och kanske inte heller 100% seriös. DS
En Fråga ...
- det är ju inte min hörsel det är fel på. Det räcker med ett enkelt 'va?' utan att höja rösten till extrema nivåer.
Eller?
En Fråga...
-Två timmar idag gick åt att diskutera de underbara frågor som filsofi har att erbjuda. Efter många olika teorier och åsikter kom jag ändå fram till vad lycka är. Det är känslan av en godispåse, och dess innehåll, som tynger ner handflatan.
En Fråga ...
- Jag pratar väldigt mycket i vanliga fall också men i kombination med att vara nervös spårar det helt ur.
