En Fråga...
...kan det kallas otur?
- Jag tror inte det. Efter en lång funderare och åtta långa dagar av hetta börjar jag misstänka att någon ogillar mig.
Första gången på sju dagar som jag lämnade platsen jag befunnit mig på en längre tid, faller himlen över mig. Massa vatten. Någon försökte helt klart dränka mig. Även när jag försökte få i mig mat ställde någon till med problem. Jag hade planerat in i minsta detalj vad jag skulle förtära och kände det som ett ljus i mörkret att få äta just den rätten. Det visade sig att huvudingrediensen ej fanns i kylskåpet och det slutade med att jag tragiskt nog åt bröd och vatten. Inte nog med det försökte någon använda min taklampa som elpistol och kasta elektriska stötar mot mig. Någon ville helt klart släcka mig men jag hann precis undan. Puh. Det enda spår denne någon lämnade efter sig var en trasig glödlampa och ett gäng döda insekter i lampglaset. Får ta och undersöka bevismaterialet senare. Det som följde sedan var ett lugn på ett par timmar och jag misstänkte att min hatare gett upp. Jag hade fel. Denne mystiska ogillande någon lurade mig med sin frånvaro för att sedan totalt överraska mig (inte på ett bra sätt) genom att skicka en flugsvärm på mig. Antar att det var ett försök att få mig uppäten. Jag lyckades klappa undan problemet. Jag har nästan blivit dränkt och nästan svält, nästan fått en livsfarlig elstöt och nästan blivit uppäten. På grund av enorm huvudvärk misstänker jag nu att den som ogillar mig försöker ta sig in i min hjärna som en parasit och ta kontrollen. Måste vara en stor parasit. Vi får se hur det slutar.
PS Nej, jag är inte bitter och kanske inte heller 100% seriös. DS
Aaaah! Jag hade glömt att du har en blogg! :D Här ska jag återkomma minsann! Pöss på're!